Dagen efter beskedet!
Vaknar och går upp bara gråter och gråter. Sätter mig i bilen och åker ut till jobbet, när jag kommer till parkeringen bryter jag ihop och storgråter. Hur ska jag klara detta?
När jag öppnar dörren in till personalrummet så blir det knäpptyst och alla får helt plötsligt något att göra. Går ut till mitt skåp och byter om till arbetskläder och storgråter, vill bara gå hem.
Efter en liten stund kommer en kollega fram och kramar om mig och jag gråter mer och mer. Då kommer en efter en ut och kramar om mig. De ber om ursäkt att de bemött mig så dåligt! De var chockade och ledsna. Vissa av dem grät.
Vi kom överens att jag fick göra det jag orkade denna dag.
Jag gick som i ett vakuum hela dagen. Det ekade cancer i huvudet hela tiden. Men jag jobbade hela dagen.
Efter jobbet åkte jag och hämtade min son på fritids och min dotter i skolan.
Min dotter skulle på konfirmationsläger denna helgen så jag ringde och pratade med prästen om vad som hänt. Hon sa att min dotter fick göra det hon orkade och åka hem när hon ville. Så vi bestämde att hon skulle åka ifrån lägret på söndag morgon för att åka till stallet och rida.
Hela denna helg var som en bubbla, kunde inte förstå att jag, just jag fått bröstcancer!!!!!! 😢