petracecilia.blogg.se

Vaknar och går upp bara gråter och gråter. Sätter mig i bilen och åker ut till jobbet, när jag kommer till parkeringen bryter jag ihop och storgråter. Hur ska jag klara detta?

När jag öppnar dörren in till personalrummet så blir det knäpptyst och alla får helt plötsligt något att göra. Går ut till mitt skåp och byter om till arbetskläder och storgråter, vill bara gå hem.

Efter en liten stund kommer en kollega fram och kramar om mig och jag gråter mer och mer. Då kommer en efter en ut och kramar om mig. De ber om ursäkt att de bemött mig så dåligt! De var chockade och ledsna. Vissa av dem grät.

Vi kom överens att jag fick göra det jag orkade denna dag.

Jag gick som i ett vakuum hela dagen. Det ekade cancer i huvudet hela tiden. Men jag jobbade hela dagen.

Efter jobbet åkte jag och hämtade min son på fritids och min dotter i skolan.

Min dotter skulle på konfirmationsläger denna helgen så jag ringde och pratade med prästen om vad som hänt. Hon sa att min dotter fick göra det hon orkade och åka hem när hon ville. Så vi bestämde att hon skulle åka ifrån lägret på söndag morgon för att åka till stallet och rida.

Hela denna helg var som en bubbla, kunde inte förstå att jag, just jag fått bröstcancer!!!!!! 😢

Sätter mig i bilen och ordet bröstcancer ekar i mitt huvud. Vem gav läkaren rätt att vända på handen och göra mig sjuk???? Jag mådde ju så bra när jag kom till bröstcentrum!!!

Kör hem till mina föräldrar...går in helt rödsprängd i ansiktet och mina föräldrar förstår vad som hänt.

Mina tankar far omkring... Hur ska det gå? Överlever jag? Vad händer med mina barn och min sambo?

Hur ska jag berätta detta för min 14 åriga dotter?? Hon har ju bara mig!! Och min 8 åriga son hur ska han förstå??

Min dotter kommer till mina föräldrar efter skolan. Jag samlar kraft att berätta för henne. Hon blir så ledsen och vi kramas. Jag säger att jag inte ska dö!!! Vi ska vinna denna kampen ihop!!!
Som tur är har jag världens bästa och mest underbara dotter!!!
Älskar henne och hennes lillebror så mycket!!!!! ❤

Åker hem och vi fortsätter att kramas!! Hämtar lilleman på skolan och berättar för fröknarna vad som hänt. Alla kramar om mig och säger att vi ska kämpa ihop även min dotters lärare säger samma sak. Känns så bra och tryggt att veta att mina barn har dom!

Ringer min chef och berättar vad som hänt och ber henne att berätta för mina kollegor morgonen efter så att de vet innan jag kommer.

Gråter av och till hela kvällen och natten.

22 mars 8.00 sitter i väntrummet på bröstcentrum och väntar. Är där själv. Alla andra kvinnor har sina män med. Konstigt tänker jag. Jag ska bara in och göra mammografi och ett ultraljud och gå hem var min tanke då.

Sjuksköterskan ropar mitt namn. Dags att göra mammografi. Inga problem. Ut i väntrummet vänta på ultraljudet. Mitt namn ropas upp igen. In i undersökningsrummet lägger mig på britsen, röntgenläkaren kommer in....

Vi har sett något på mammografin men kan ej se vad det är?!?! Det behöver ej vara något. Ultraljud och biopsi görs.
Jag bryter ihop, läkaren frågar om jag vill ringa någon? Jag ringer min sambo som åker från jobbet direkt.

Får sätta mig i ett avskilt rum och gråta innan bröstläkaren vill träffa mig. Han berättar att de hittat något men det behöver inte vara cancer.Om två timmar kl11 ska jag vara tillbaka hos honom igen. De längsta två timmarna i mitt liv!!!!

Kl11 ropas jag in till ett undersökningsrum och läkaren kommer in sätter sig på en stol och tittar mig i ögonen och säger att jag har bröstcancer!!!! 😪
Jag bryter ihop och läkaren min kontakt Ssk och min sambo kramar om mig. Tror ej det är sant, måste hört fel!!!

Läkaren berättar att de ska op bort en tårtbit.
Min sambo kommer och vi går till cafeterian.

Mitt första inlägg.